Gamla departementsuvar har berättat för mig hur de fått lära sig bland mycket annat att ibland strategiskt - eller var det nu taktiskt - sätta in "av lätt insedda skäl". Det finns inte många riksdagsmän som tar till orda med "Herr talman! De där lätt insedda skälen på sidan 113, vilka är de?" Riksdagen rekryteras inte på ett sätt som gör sådana frågare talrika, fick de höra.
Men det förstås, det gäller att placera den brickan på ett oskyldigt ställe i strukturen. Det anses oprofessionellt att sätta den på en politiskt brännande punkt. Om man av skäl som inte bör stå i propositionstexten vill förlägga låt oss säga en EU-institution för kontroll av tillsatsämnen i lädersulor till Kalmar hellre än till Östersund, konstaterar man tidigt att institutionen av lätt insedda skäl måste ligga i en hamnstad. I sista upploppet några hundra sidor senare finns Kalmar och Norrtälje kvar som kandidater. Förslaget att ge företräde för Kalmar kan då underbyggas med ovedersägliga, objektiva argument, som gärna får redovisas utförligt. Elegantare anses vara, om brickan placeras flera led från den kritiska punkten.
En variant, som dock fungerar bara om texten är voluminös, är paret "Som kommer att visas"/"Som ovan framgått". I avsnitt 2 sägs att institutionen av skäl som kommer att behandlas senare måste ha tillgång till en hamn, varpå man utbreder sig om hamnen, relationerna till hamnens huvudman, blanketter för rekvisition av hamnanknutna tjänster osv, så att läsaren vänjer sig vid tanken på en resursstark hamnstad. I avsnitt 5 erinrar man om att orten ju som sagt är en hamnstad. Om propositionen är tjock och delas till ledamöterna strax före beslut, kan man räkna med att ingen bekänner att han eller hon inte hittat vad hänvisningen pekar på i den digra luntan. Efter beslutet hör remissinstanserna och riksdagsledamöterna till dem som har intresse av att skyla över ihåligheten.
Av lätt insedda skäl skall museer med snarlik verksamhet administrativt samordnas. Av lätt insedda skäl skall institutioner med olika verksamhet samordnas till en fungerande helhet. Av lätt insedda skäl skall myndigheten inte söka värdera miljökonsekvenserna i sitt uttalande när ett annat organ redan har gjort en miljöpolitisk sammanvägning. Vi har ju sett ... Det kan man lätt se av ...
Naturligtvis kan vi inte anta planmässighet bakom alla tomma pekare. Sådana förekommer ymnigt också t ex i doktorsavhandlingar, och ingen tror väl att akademiska handledare lär ut så enkla knep. Sedan är det en smaksak vilket man finner mest oroande: att departementschefer är/har skickliga desinformatörer eller att de bara trasslar in sig i komplexa cirkelargumentationer.
Vare med moralen hur som helst, inför varje förekomst av avväpnande små ord som lätt, enkel eller ju i ett beslutsunderlag gör en läsare klokt i att stanna upp som inför en skylt med vad Årets svensk 1985 skulle kalla Varning för gravad hund.