Den promenaden rann mig i minnet när jag lyssnade till Anders R Olsson som ställde och besvarade frågan "Är informationsfriheten hotad?" vid ett seminarium om informationssteknik som Näringslivets beredskapsbyrå vid SAF ordnade (hssten 1995). Det har aldrig hänt, sade han, att en svensk myndighet har konstruerat ett datasystem så, att det skall vara lätt för utomstående att få insyn. Allmänheten får i bästa fall möjlighet att ställa de frågor som myndigheten själv vill ställa till sitt material.
Insyn kräver både att man bygger breda fönster och att man inte drar för. Många som gillar utsikt är rädda för insyn.
Ändå är franska transparence, engelska transparency honnörsord i EU. De används numera inte bara om genomskinligheten hos glasrutor och tunna blusar utan också om eftersträvansvärd öppenhet, hos andra. Dylik skall t.ex. prägla prissättningen i olika branscher, så att kommissionen kan monitor the market (från åskådarplats följa? / övervaka? / styra?). Ibland översätts ordet med insyn, trots att insyn eljest i EU är något negativt, något som bland annat regler om insynsskydd (confidentiality) utlovar trygghet mot.
En riktigt dålig men inte ovanlig översättning är transparens, en term som i ADB-sammanhang snarast betyder motsatsen till synlighet men i politisk text har förtjänsten att vara lika oförpliktande positivt som de eurofranska och euroengelska orginalen.
Är glasnost en mera träffande svensk översättning?